döden..

Jag och Madde, vi talar mkt! Ibland faktiskt om mer eller mindre vettiga saker. Idag kom vi in på släktingar och när dom dör. Då blev jag och tänka på morfar, han liksom väntade ut oss lite... Han fick ett till barnbarn, ett från hans son vilket han inte hade sen innan, Jocke tog studenten, jag gick ut 9:an och kom in på frisör.. han liksom väntade så länge han kunde, så länge att ha fick uppleva det. Det är fint egentligen, jag tror man kan påverka själv hur länge man orkar härda ut, ja tror han gjorde det medvetet. Sen var han nöjd och släppte bara taget liksom.

jag ägnar för lite tid åt min mormor och farmor och farfar, jag liksom glömmer, eller om ja förtränger att dom kanske inte finns där föralltid. Och jag vet ju hur mkt man ångrar sen att man inte var där oftare, inte tog sej tiden. för det blir försent en vacker dag. Oavsett om man vill det eller ej.


Väldigt sentimentalt inlägg..

Mår inte så bra just nu förövrigt heller, magontet har kommit igen, huvudvärk och har svårt att sova :/ men har inte hittat anledningen än :S drygt ! kanske behöver det här lovet ändå, kanske ska försöka ha lov då också.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0